Kokpunktens delirium

Värmen äter upp allt. Allt! All ambition som inte fanns. Den vision som aldrig syntes. Glassen som tas fram. Sömnen som jag så desperat letar efter.

Min verklighet har blivit som ett finskt jävla bastuinredningsprogram: ”Ljust & Varmt”. Det enda som fattas nu är är Filifjonkan dyker upp tillsammans med ett gäng Vodkafulla Hattifnattar.

Ett tag trodde jag att det var slumpen. ”En gång var trettionde år”, tänkte jag. Slumpen bara jävlas. Slumpen är kort, nästan lite rolig. Sedan blev jag lite brydd. Värmen stannade kvar, som det dåliga skämt den en gång förefallit ha varit. Efter ett par veckor blev jag ordentligt orolig. Vad i helvete är det som händer? Ska det vara så här för evigt? Svensk högsommar brukar vara ungefär, exakt, 10-12 dagar, en gång vartannat år, om man har tur, eller otur. Beroende på huruvida solen dikterar ens humör eller inte.

Precis när jag höll på att avlida kickade som väntat överlevnadsinstinkten in. Den är någonting evolutionen försett mig med antar jag. På gott och ont. Instinkten drev in en tanke i huvudet, en tanke som manade mig ut från mitt hem, till ställen där människor håller hus när det är som finast väder. Till ett köpcentra. Människorna var där för att köpa sker de inte behövde. Jag var där för att köpa en fläkt.

Trots vetskapen om att värmeböljan skulle vara slut i exakt samma stund som jag investerade i den 895 kronors fläkt jag flämtande lyckats googla mig fram till, kändes det värt alltsammans. Som ett glas vatten i öknen. Hur sätter man ett pris på det? Som att betala och bli lurad av universum, fast med ett leende.

Sagt och gjort, varenda fläktjävel i hela världen var slutsåld. Alla hade tänkt som jag, fast lite snabbare. Lite bättre. Lite tidigare. ”Vilket jävla skämt”, fnös jag först. Sedan slog det mig att om vi bott i en ordentlig öken, där inte vatten fanns i kranar utan i en brunn eller vid en oas långt borta vid horisonten, hade jag förmodligen varit sist dit och således varit död nu. En obekväm tanke. På gott och ont. På gott och ont därför att jag hade bott i en öken. På gott och ont därför att jag hade sluppit bo i en jävla öken.

En den öken jag bor i nu.

Självklart släpade jag mig runt för att se om det fanns en förlösande fläkt eller två någon annanstans. Icke! Jag var runt på alla! Överallt! Små ställen, medelstora affärer. Självständiga affärer och varuhus. Alla stora byggvaruhus (vägrar nämna några namn, tänker inte bidra till deras usla marknadsföring) besöktes, slut! Fläktar slut överallt. Jag köpte visserligen glass och en toasits, vilket behövdes, men det hör inte hit! Det fanns för fan inga fläktar alls, någonstans i hela staden.

Inte heller förefaller det finnas en svart marknad för fläktar. Inte ens när jag tillslut gav upp och loggade in på blocket för att hitta en överprisad fläktjävel lyckades jag.

Vad är det för konspiration vi lever i? Var och vart är alla fläktar? Var finns dem? Vem tillverkar dem? Eller viktigare, vem tillverkar dem inte?

När tar värmen slut? När slutar ljuset döda min sömn? När!? När?! Om verkligheten ska hålla på å fucka mig så här kan jag väl i alla fall få lite förvarning, så jag kan hinna med och köpa en fläkt, köpa något fint att ha på mig, lite läppstift och en söt rouge? Kanske en tvångströja i något trendigt mönster. Jag vill ju vara så fin så möjligt menar jag.

All hail vinter.

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>