I kölvattnet: Borderline – simma eller dö

Efter ett samtal med någon i min närhet, började jag fundera över mina och andras erfarenheter. Funderingarna resulterade på begäran i texten nedan.

Borderline är en av alla de psykiska besvär och åkommor som människor lider av. Enligt säkra källor (Wikipedia) så handlar det främsta problemet för människor med en borderline-störning om emotionell-instabilitet och en svårighet att styra/tygla sina känslor. Vilket leder till att dessa människor inte riktigt kan eller får svårare att, som det heter i folkmun, bete sig som folk. Vilket i sin tur inte helt förvånande leder till trubbel med självkänslan och till problem i relationer som involverar andra människor. För att skaffa sig en uppfattning om hur en människa med en borderline-störning beter sig går det med fördel att kika på valfritt program på tv-kanalen Mtv.

Människor som har störningen präglas av en desperation och de blir också (enligt Wikipedia) lätt missförstådda och uppfattas som besvärliga och manipulativa. För referens, återigen, se Mtv eller öppna din webbläsare, surfa in till valfri sökmotor och knappa in modeblogg i sökfältet och tryck sedan på sök-knappen.

Eftersom de drabbade numera uppgår till cirka 85% av befolkningen på planeten så kan det vara på sin plats att börja fundera på hur man bäst handskas med borderline:are. De finns omkring dig, du kommer att korsa deras vägar vare sig du vill det eller inte och om du inte vet vad du har att göra med finns risken att du försent inser faran och därmed hamnar i knipa. Det hela kan liknas med att besöka en bandymatch utan långkalsonger, eller att åka till Ibiza.

Så oavsett om det är en vän, fiende eller partner – läs detta! Ditt kan komma att hänga på det.

Identifiering

Det finns alltså flera borderline:are i din närhet oavsett du gillar det eller inte. Första steget mot överlevnad är att identifiera och skilja borderline:arna från de som egentligen bara har en dålig dag. För det är ungefär så den första varningsflaggan ter sig. En person som har en dålig dag. Jämt. Men det upptäcker du inte då, för människor kan väl ha en dålig dag? Eller kan dem?

För det tränade ögat finns mönstret där, det tränade ögat kan utan problem avkoda signalerna – och bokstäverna som rinner förbi på skärmen bokstaverar alltid – s.p.r.i.n.g.

Desto mer du umgås med en borderline:are ju mer kommer du inse att någonting är fel. Gör du inte det, så är du en av dem och då måste jag be dig att inte läsa mer.

Misstanke 1:

En borderline:are skiftar i humör väldigt snabbt. Vi talar riktigt snabbt, ungefär lika snabbt som du kan knäppa med fingrarna. Ungefär lika snabbt som din fjärrkontroll till tv:n inte skulle hjälpa dig om du var i rymden och tvungen att kämpa mot ett enarmat träskmonster med fyra stora kukar. Under ett samtal kan personen i telefonen eller mitt emot dig, känna glädje, sorg, depression och vrede. Det kan alltså gå snabbt. Det är svårt att hänga med. Det är som att byta kanal på tv:n, eller hugga av kukar på ett enarmat träskmonster i rymden.

Detta leder till att en borderline:are ofta tar beslut som känns mindre genomtänkta. Mer om det senare, men zappa gärna återigen till Mtv eller surfa till modebloggarna för referens.

Ett sätt att bekräfta dina misstankar är att kika in på den misstänkta borderline:arens facebook-profil. (Borderline:are har alltid Facebook.) Om status-raderna skiftar ofta och mycket mellan de olika sinnesstämningarna så är det absolut värt att notera. Status-uppdateringar som handlar om hur fantastisk en dag varit, eller handlar om hur svikna de blivit av en person i deras närhet, är av intresse. Saker som visar på hur bra just deras verklighet är – skall betraktas med misstanke. Ifall de haft en mindre bra dag, så är det alltid någon annans fel. Ett utmärkande drag för borderline:are är nämligen att de alltid är offer för andras inkompetens och illvilja. Det är aldrig borderline:arens fel att någonting dåligt inträffar.

Misstanke 2:

Om du fortfarande inte är säker och fortsätter träffa den misstänkta borderline:aren, därför att du kanske tycker att det verkar vara fantastiskt bra och motiverat med ännu en människa i ditt liv – så kommer du vare sig du vill det eller inte lära känna personen bättre och bättre. Vilket leder till nästa pusselbit i mönstret. Instabila relationer.

När du och din blivande partner/vän kommer in på relationer och denne uppvisar en ovilja att tala om till exempel sin familj, fråga varför. När personen svarar att den hatar sin familj av tillsynes icke-existerande skäl, notera detta i ditt anteckningsblock på samma sätt som statusraderna från facebook-kontot. Borderline:arna har väldigt ofta instabila relationer till vänner och i synnerhet till sin familj. Om borderline:aren är av kvinnligt kön så cementeras både dennes kön och sjukdomsstatus fastare genom en frostig relation till modern. Varför det är så är fortfarande oklart men det finns en teori, som stärkt av fältstudier, visar att modern ofta också är boderline:are.

Om personen inte har någon närmare kontakt med syskon, hatar alla sina ex och egentligen bara har en nära vän. En vän som alltid nämns, hela tiden och jämt i alla sammanhang, så bör dina misstankar stärkas. Borderline:are talar också gärna illa om deras enda väns partner. Vilket raskt leder oss vidare till nästa misstanke.

Misstanke 3:

Vän eller fiende. Svart eller vitt. Rött eller grönt. Ica eller Coop.

Det är här det börjar bli lite otäckt. Borderline:are tenderar nämligen ofta till att placera människor på en pedestal och dyrka dem på exakt samma vis som Gudrun Schyman gjorde med sin bag-in-box. Intensivt och alla dagar i veckan.

När en borderline:are ser dig som en vän (de ser alltså inte sin enda väns partner som vän – för att knyta an till punkten ovan för er som inte hängde med), så kan de upplevas som klängiga. Vilket i grund och botten beror på en tomhetskänsla.

Borderline:are har inte samma tomhetskänslor som vi andra.

Om du tar den känslan av tomhet som du känner när du försöker spola ner dig själv i toaletten för att undvika att bli våldtagen av söndagsmorgonen och tar det gånger 100 och sedan höjer upp det till alla dagar i veckan, då är du ungefär där borderline:are förefaller vara mest hela tiden. Det är därför de, när de hittar någon som de för timmen känner är rätt person, klänger sig fast som en homosexuell fästning på en transsexuell Chiwawa. Det verkar nämligen som att det reducerar borderline:arens tomhetskänsla till den vi andra känner när vi funderar på huruvida en kaffekopp till kommer att förvandla måndagen till tisdag eller inte.

En person som tillsynes desperat försöker fylla ett tomrum till exempel med hjälp av alkohol eller kuk, är alltså värd att notera på listan över vanliga misstänkta.

Det är också i denna fas som det är lätt att fastna för borderline:are. De blir intensiva och uppvaktar människan på deras pedestal på alla möjliga vis. Människan på pedestalen känner sig då uppskattad, omtyckt och unik. Men eftersom borderline:aren inte riktigt besitter den berömda fingertoppskänslan, kan icke-borderline:are ofta uppleva det hela som ett beteende som i folkmun kallas – lite för mycket.

Det kan röra sig så kallade kardinalfel som att komma förbi med frukost eller ringa innan klockan 15 dagen efter att man varit ute tillsammans. Men också som lite mer subtila saker som att uttrycka känslor på din Facebook-vägg. Då det är viktigt för borderline:aren att andra ser, godkänner, uppvisar inbillad avund för och på andra sätt uppmärksammar er relation.

Men lika snabbt som du hamnade på pedestalen, blir du hopp-sparkad ner från den. Lika fort som du var den som förstod borderline:aren bäst i världen, lika snabbt kan du gå till att framstå som Riddare Kato. Det hela kan liknas vid känslan av att spela en squash-match. Det är ett svettigt studsande fram och tillbaka utan någon logik. Anledningarna till att du blir betraktad som fiende och hamnar i ett frostigt vakuum är många. Det kan röra sig om att du kritiserat borderline:arens alkoholvanor eller påpekat att det ständiga gnället om att inte ha några pengar möjligen kan stå i relation till den mängd party-toppar som inhandlas. Det kan, enligt källor, upplevas som att zappa mellan Ullared och Året med Kungafamiljen. Extrem nedvärdering och extrem idealisering.

Men ditt nyvunna fiendeskap kan lika gärna bero på nästa misstanke i listan.

Misstanke 4:

Misstanke fyra omfattar en oförmåga att hantera verkliga eller fabricerade separationer. Med andra ord så är det lättare för din misstänkta borderline:are att t.ex. ligga med någon av dina vänner, kissa i ditt vardagsrum eller skriva på sin Facebook-vägg att damfotboll bör betraktas som en idrott – än att prata med dig och tala om vad som är fel. Eller möta det faktum att du faktiskt börjar bli lite smått trött på borderline:arens beteende. Det är alltid lättare för en borderline:are att skylla en separation på att sitt eget beteende än att möta verkligheten. Då kan ju denne, likt skaparna av Max senaste reklamkampanj, trösta sig med att det kommer att gå bättre nästa gång om inte samma misstag görs igen. Men återigen, så kan det lika gärna vara vi andra som inte förstår syftet med en viss dreglande jävla tv-reklam.

Det finns också rapporterade fall där borderline:aren helt enkelt kommit fram till att partnern eller vännerna håller denna tillbaka i livet och helt sonika beslutat meddela, ståendes på ett bord, att alla borde dra åt helvete och lämna borderline:aren ifred. Observera att påpekande om att helvetet tenderar att vara geografiskt flytande och ofta lokaliserat i borderline:arens direkta närhet, brukar inte tas emot med ett stort leende. Se också till att inte påpeka sådant när allehanda trubbiga föremål finns närheten. Vilket knuffar oss mot kanten och nästa misstanke.

Misstanke 5:

Denna punkt kan ses som en liten samlingspunkt för alla de små fantastiskt trevliga toppar och dalar en åktur med en borderline:are tar med den intet ont anande passageraren på.

Det handlar om att t.ex. vara gravt paranoid. Borderline:aren kommer inte att tveka att gå igenom e-post och mobiltelefon om tillfälle ges. Att avslöja detta snokande genom att plantera falska bevis om t.ex. intresse för någon annan är inte att rekommendera. Inte ens när längtan att avslöja din vän eller partner som borderline:are blir otroligt nödvändig, är det en bra idé att skriva om en rolig aktivitet med grabbarna eller en kaffe med en vän av det motsatta könet – som borderline:aren medvetet inte var inbjuden till. Risken för personskador är nämligen överhängande, då allt innehåll i ditt liv direkt förvandlas till anti-innehåll i borderline:arens liv. Deras tomhetskänsla blir större och större för varje socialkontakt du har vid sidan om.

Impulsivitet är ett annat litet charmigt drag. Men! Tänker du, att vara impulsiv är ju någonting positivt! Nästan romantiskt! Ha! Ja, om det involverar bio och lakrits-snören, inte om det viftas framför nyllet på dig som en vass kniv i handen på en kock på LSD. Ogenomtänkta beslut som riskerar att försätta både dig och borderline:aren i obehagliga situationer. Det kan röra sig om alltifrån att kasta flaskor efter ett par fotsoldater från någon skånsk SD-avdelning till att överdosera dagenefterpiller.

Och sist men inte minst, det gamla klassiska självdestruktivabeteendet. Svårt att missa. Lätt att sugas in i. Notera och gå vidare.

Handling

När du prickat in något av innehållet i punkterna ovan, är det dags att ta ställning och agera. Det finns nämligen ett par olika sätt att angripa situationen som du, trots alla goda råd från människor i din närhet, hamnat i.

Angreppssätt 1 – Fasa ut

Nästa gång du blir placerad i fiendeland – stanna där. Håll kontakten platonisk, var trevlig, prata sakligt om vad du haft för dig och till exempel ämnar göra nästkommande helg. Men akta dig för att gå in på känslor, berätta heller ingenting som kan tolkas som ett försök att till exempel göra borderline:aren svartsjuk. Borderline:aren kommer att tolka detta som att du fortfarande tycker att hon/han är bäst i hela världen och det faktum att du nämner någon annan som vän eller partner – görs bara av en enda anledning. Nämligen att försöka göra borderline:aren svartsjuk och sugen på att ta dig tillbaka. Detta eftersom det är så borderline:aren skulle ha hanterat situationen om den vore omvänd.

En annan risk vid så kallad utfasning är att borderline:aren efter en tid återigen placerar dig på sin pedestal och börjar dyrka dig. Om du bara är en vanlig människa som är svag för att bli bjuden på ryggmassage, biljetter till fotbollsmatcher, banana-split och som gillar att någon ringer till dig bara för att kolla läget (läs: förvissa sig om att du inte integrerar med någon som kan utgöra ett hot), så är det lätt att trilla dit igen.

Att fasa ut en borderline:are är ingenting för amatörer. Det är någonting som kräver kunskap och fingertoppskänsla. Du måste kunna bedöma och agera utifrån förutsättningarna som situationen ger dig. Och som du kanske nu börjat misstänka, så är ingen borderline:are den andra lik. De har alla sin alldeles egna och unika uppsättning charmiga drag. Därför finns det heller ingen mall att följa, ingen manual att plugga på. Det enda man egentligen kan säga om detta är att det handlar om att ge och att ta. Men att inte ge för mycket och att inte ta för lite.

Angreppssätt 2 – Silencio stampa

Tystnad. Blockera personen på Facebook. Svara inte när borderline:aren ringer. Öppna inte dörren när borderline:aren bara råkar vara i ditt kvarter. Det fungerar. Eller åtminstone tror du att det fungerar. Det fungerar nämligen bara ett tag, tills borderline:aren får för sig att du inte alls gillar honom/henne. Att det finns en anledning till att du slutat höra av dig.

(Observera att anledningen aldrig är borderline:arens beteende senast ni sågs. Påpeka heller aldrig det, speciellt inte om det finns trubbiga föremål i närheten.)

En sådan situation är bland det värsta som kan drabba en borderline:are. Då alla måste gilla borderline:are, de mår så dåligt av och känner en sådan tomhet om någon endaste människa visar någon form av avståndstagande att de inte riktigt vet vart de ska ta vägen. I de flesta fall räcker det egentligen med att bara visa ett hälsosamt mått av likgiltighet för att borderline:aren ska känna sig som Nils-Karlsson Pyssling som precis hånglat med Mio-Min-Mio.

Då hamnar du, vare sig du vill det eller inte, i skottgluggen. Ett exempel på detta är borderline:ares komplicerade förhållande till sina ex, föräldrar, syskon och de få vänner som faktiskt orkar med. Du kommer att märka att, som nämnt tidigare, att borderline:are alltid hatar sina ex. Men, ex:en får aldrig hata borderline:aren. Ex:en måste alltid tycka om borderline:aren.

Ekvationen lyder: Ju mer du tar avstånd, desto mer kommer borderline:aren att försöka ta kontakt med dig.

För att välja totaltystnad som angreppssätt för att bli av med en borderline-kontakt krävs mod. För att välja tystnad krävs också en ihärdighet och ett tålamod som gör att du i slutändan själv riskerar att förvandlas till en borderline:are. Var på din vakt. Lita inte på någon.

Angreppssätt 4 – Jedi mindtricks

Konfrontera borderline:aren och dennes beteende. Men gör det inte bara dig själv och borderline:aren emellan. Det går inte, det når aldrig fram för en borderline:are ser inte riktigt skillnad på vad som är normalt beteende och vad som är icke-normalt beteende.

Du måste istället gå till borderline:arens bekanta. Be dessa framföra meddelanden till borderline:aren. Meddelanden som vittnar om borderline:arens tvivelaktiga beteende. Det kan röra sig om tidigare nämnda alkoholintag, kuk-intag, antal flickor i garderoben, jobbet som inte finns, shoppingvanor, åsikter om andra, sättet att framföra ett motorfordon. Vad som helst. Anta rollen som tjallare och löp linan ut.

Som nämnt ovan, så bygger mycket av borderline:arens självkänsla på att andra människor har en bra bild av honom/henne. Om det då varje närmande mot dig resulterar i att olika ”hemligheter” kring tvivelaktigt beteende kommer upp i ljuset – så kommer borderline:aren att tänka efter innan det händer igen. Kanske.

Och var så säker, alla borderline:are har tvivelaktiga hemligheter i bagageluckan.

Angreppssätt 5 – Hoppa över relingen

Gör ett svandyk över relingen och simma mot horisonten med tydliga bentag.

65 comments

  1. Anonym

    Detta var en mycket kränkande inlägg. Du verkar ta alla Bordelinare över en kant..

  2. Anders

    Detta var mycket bra skrivet.

    Humor blandat med klockrena insikter/erfarenheter!

    Borderline är såhär.

    -Åhh, det är så synd om mig för alla andra kränker mig, att jag precis innan förstört deras liv är väl inte mitt fel!!!.

  3. Selma

    VÄLDIGT bra, humoristiskt och träffande! För att inte fatta ironin i det hela så måste man antagligen själv vara borderline! Inte alls kränkande, för dessa människor, utan undantag o med risk för att generalisera, går fram som slåttermaskiner bland folk och sågar jäms med fotknölarna så mycket de orkar!

  4. Peter Midas

    Balansgången mellan humor och allvar är svår. Känner man sig kränkt kan det, men behöver inte, vara så att det är alldeles för sant för att det skall bli bekvämt. Jag tror att man måste bli hatad av borderlinern för att få vara i fred. Enkelt recept: Be någon tjej skriva gulliga saker på din FB-wall, svara minst lika gulligt… Tag bort det efter en vecka. Försök hitta konflikter som i förlängningen kan dras till tingsrätten, borderlinern vill inte ha kontakt med dig då. Skriv att du funderar på att ta en tur till BArbados och segla Hobiecat eller nåt, prisa lyckan att du får åka med ett toppengäng. Men framför allt: Var ärlig mot dig själv, vad gör du om hon står på trappan och ler sitt underbaraste leende? Hm…. inte lätt!

  5. bananprojektet.se

    Hej,

    Tricket är, enligt min empiriska erfarenhet, att se till att stanna i den avgrunden så länge som möjligt. Ignorera när borderline:arens humör svänger så att du återigen jämställs med Brad Pitt eller annan gudalik symbol. Ignorera så länge som det bara går.

    Har du tur slutar borderline:aren då det tär på deras självbild att bli ignorerade. Slutar denne inte, påminn om hur dålig du är. Upprepa och skölj.

    Tveka inte att kontakta undertecknad om problemet blir värre.

  6. Rädd

    Hur blir man av med en borderlin tjej?
    Just nu är jag jordens avgrund, skit, orsak till all jäkla skit som finns. Massa fel på mig, allt är mitt fel.
    Fick veta vad borderline är nu senaste dagarna via en tjejkompis som har borderline.
    Kommer hon stalka mig om jag tar avstånd och inte hör av mig?

  7. Rädd

    Hej tack för svar.
    Saken är att jag fortfarande älskar henne.
    Brottas med känslorna, att vilja ha tillbaka henne el gå vidare. Hon har stalkat mig på nätet. Hon misstolkar allt också.
    Vad tror du händer om jag inte kontaktar henne?
    Jag är så jäkla förvirrad över detta

  8. bananprojektet.se

    Det är bara du som kan bestämma om det är värt att fortsätta ha kontakt med borderline:aren. Jag har aldrig funnit att det varit värt det. Om du bestämmer dig för att gå vidare. Begrav dina känslor, begrav dom djupt. De kommer att förråda dej.

    Om du inte kontaktar henne, så kommer hon att fortsätta kontakta dej. Stäng alla dörrar. Lås och lägg på alla haspar. Om du kommer fram till att du vill gå vidare, gå vidare helt. Gör inget halvhjärtat.

    Det hela är svårt, varje borderline:are är unik.

  9. Rädd

    Hej,

    Hörde nu att dom alltid är otrogna, kan det stämma?
    Det är första gången jag är med nån som har borderline…
    Hört också att dom inte klarar av när som nu, jag kille, håller mig borta och bryter kontakten då dom tror att man inte kan hålla sig borta

  10. Knas

    Bra inlägg. Jag skrattade gott åt det och åt ditt svar. Det ironiska är att det ligger i sjukdomen att just dra alla över en kant och generalisera.

    De är unika, ja. Men mönstret är detsamma. Man VET att nåt är off. Det märks ganska snabbt. Mitt problem är att jag mer än två år efter att ha slitit mig loss, fortfarande inte vet vad som är ett ”normalt” irrationellt beteende och vad som är galet.

    Rädd: they Fuck you up. Håll dig borta och gör vad du måste för att komma på fötter igen. Mitt ex har tack och lov inte hört av sig på ett par månader nu och jag har ignorerat henne i mer än ett halvår 10 månader t.o.m. Hon har en ny sambo och vill bara veta att jag inte hatar henne (fast hon anklagar mig för skit eller spelar intresserad av triviala saker som hon tror är viktiga för mig).
    Du blir sjuk av dem. Håll dig borta.

  11. Britt-Marie

    Jag tycker att det var bra skrivet… När jag läst detta så förstår jag att jag levt med en i 10 år…

  12. Isa

    … Och jag förstår att jag haft en vän som har det… Har för tredje gången blivit hoppsparkad ner från piedestalen och hamnat i fiendeland – tänker stanna här denna gång! Det du skriver är sorgligt men sant och kryddat med en cynisk humor. Tack för många bra inlägg!

  13. Zinkan

    Oj! Detta handlar om vår bästa kompis vars ex lämnade honom för att han inte gjorde som hon ville. Han fortsatte att inte göra henne till lags, och då pökar hon plötsligt på sitt ex, som hon har anklagat vitt och brett för våldtäkt och misshandel. Och låter deras gemensamma barn vara med i denna lilla konstellationen med exet. Nu är det vårdnadstvist och utredningar på G. Hon han kollrat bort soc-tanterna totalt. Han har blivit släpad i smutsen av soc-tanterna. När man läser utredningen tror man verkligen att hon är en bra människa, och han en skurk. I själva verket är det precis tvärt om. SÅ sjuka, och ändå så friskt manipulerande…
    Bra skrivet!!

  14. Ans.

    Kränkande läsning.
    Alla människor är olika, det gäller även för människor under samma diagnos. Vissa kämpar varenda dag och plågas av problem som är svåra att göra något åt. Ett av det allra jobbigaste är problemen med tillit så att helt enkelt bara att lämna en person som har det är bland det värsta man kan göra.
    Lite ansvar får man fan ta men samtidigt får man inte sluta tänka på sig själv.

    Förstår tyvärr inte humorn i att förnedra andra människor.

  15. Michael

    Fruktansvärt bra känner igen allt. Kämpar förtvivlat att komma bort ifrån allt. Blivet förnedrad i ett år först nu fått höra vad som var galet. Men hon släpper inte. Fy fan.

  16. shiima

    Haha! Du har ju uppenbarligen ingen aning om vad du skriver om. 85% – tog du de siffrorna från din röv eller? Tror hela inlägget är därifrån faktiskt, ryker skit om det. 1.6-2.5% beräknas vara drabbade av borderline.

  17. shiima

    Okej, okej, hahahah. Läste igenom resten av inlägget. Är själv borderline och kände igen mig i det mesta. Känner igen tomheten, att vara så sjukt krävande, klängig, lättsårad och att bara vara så överdrivet jävla dramatisk hela tiden etc. Det är verkligen sjukt jobbigt. Kul att jag uppvisar ett av symptomen redan här i kommentarerna. Total nedvärdering i första följt av idealisering i detta. Oh my oh me…

  18. bananprojektet.se

    Michael:
    Tack, stå på dig. Ljuset i tunneln är inte alltid ett tåg.

    Shiima:
    Haha! Du är rolig du. Allt i texten ovan är ytterst vetenskapligt. Alla fakta stämmer. Speciellt den om rymdmonstret med fyra kukar.

  19. Dandy

    Halloj!! Problem!!!! Supersnygg bäver!! Borderline tendenser: Överkåt, 2000 ‘vänner’ på Facebook, lite crazy bakom bilratten, dålig koncentration vid komunikation, ibland tendenser till narcisst, känns manipulerande ibland, crazy pappa, jobbig mamma, kalla charmlösa syskon, haft anorexia, ätit antideppresiva, lätt adhd (det har hon erkännt) och så var vi på’t igen! Överkåt!!!!! Minst 3 ggr om dan!! Intresserad av henne, men är lätt livrädd!! Pratar vi borderlineare här!?

  20. Dandy

    Om man orkar, går det överhuvud taget att vara tillsammans med en borderlineare? Jag vill ju gärna hänga med henne, men det verkar bli omöjligt. Har flyttat in och ut otaliga gånger. Första gången jag drog kom hon och knackade på dörren dan efter och sa att hon var gravid. En månad senare, missfall! Jag misstänker att hon fejkade. Stämmer inte klockrent med veckorna som gått mm. Borderlineare?

  21. morgan

    mitt i prick skrivet,men det finns blandformer i det oändliga som synes,den dåliga självbilden leder även till att borderlinern avskyr att se sej i skolkataloger från högstadiet,vilket normala personer inte har några som helst problem med,även bilkörning blir olustfylld pga dålig självkänsla ”jag tycker inte det är roligt att köra bil´´var den officiella kommentaren från min fd..och det är klart krockar man vore det ju katastrof för det utåt perfekta jaget att göra ett sådant misstag
    det är mycket tomma människor vi talar om,på en vecka har hon addat hela staben av sina arbetskamrater som vänner på fb…i mitt fall har motparten agerat som ett vuxet barn utan självskadetendens,rubbet ingick,piedestalhyllning ena dagen och dissning nästa…en enda riktigt nära väninna som nämndes ofta,sin mani på chokladpraliner,traditionellt fastspikad resa till gotland varje år,de är inte beroende av närhet sex eller kärlek utan endast av att få beundran..men de blir kära som skolflickor utan att veta vad kärlek r ens…tragiskt

  22. bananprojektet.se

    Dandy:
    Rannsaka dina känslor. Hur mycket hur är värt det?

    Morgan+andra:
    Tack för bidragen till att ta fram en komplett ”borderline-guide”.

  23. morgan

    historien är helt makalös,min händelse kan här läsas i sin mesta helhet..mycket nöje gott folk

    mötte en tjej på dejtsajten mp och våra profiler stämde till 94% och vi sågs redan 4 dagar efter första kontakt hon kom och gästade mej och sov över här,dagen efter förkunnade hon med allvarlig min att hon ville åka hem,sagt och gjort jag körde henne till tåget och vi beslöt att höras av och vi sågs hon henne några dagar senare

    efter det accelerade allting,jag fick gåvor och vykort i det oändliga och även om det var roligt att få så var det lite tonårsstuk i det hela,vi är båda drygt 40 år….och det fanns ingen hejd på alla smeknamn man fick

    sällan tidigare har man upplevt sådan uppvaktning,vi hör ihop förkunnade hon tydligt även om vissa farhågor fanns från hennes sida,jag var lite för hemmalugn och ohuslig som hon kallade det men på pluskontot var jag närhetsvänlig snäll samt fullt godkänd mellan lakanen

    man sattes på piedestal ordentligt,hennes hem formligen kryllade av bilder på min nuna och tom på dataskrivbordet fanns man på bild,men så efter några månader så kom vi ihop oss lite om en tid då vi skulle ses,det slutade med att vi inte sågs alls som tänkt,dagen därpå for jag dit och kom in,hennes dataskärm stod öppen och där hade hon inlett en diskussion med nån man från en dejtsida och endast 3 rader hade skrivits

    de hade tydligen hunnit byta telenr för rätt som det var så ringde telefonen och jag frågade om jag kunde svara,med tvekan räckte hon mej luren och en man som blev förvånad undrade vem jag var,sedan lade han på,jag ville ha en förklaring men det enda svar jag fick var…ja felet var att jag inte brutit med dej innan jag gjorde detta…följt av en besvärad min

    saken agerades ut och en bra tid stundade,åter var jag hårt jagad av henne och hon proklamerade på giftermål barn och ett som annat,och hon bedyrade att jag var den enda hon ville ha,jag var dock skeptisk och avvaktande och sa att vissa saker kommer att hända igen,och den 20 juli var det dags igen,vi kunde ej enas om någon detalj och det innebar att hon tog sms kontakt med en upptagen man och de utbytte vissa sms innan han tillslut tog förnuft till sej och skrev nej nu återgår vi till våra liv på varsitt håll.ha det bra…tonen i smsen var harmlös men det som jag befarade hände återigen och blev ett onödigt störningsmoment

    sensommaren kom och vid varje liten diskussion så kom alltid orden”vi är för olika´´och hon behövde tid att betänka om vi var rätt för framtiden eller ej,så då fick man förhandla med hennes oerhörda bekräftelsebehov och jämka,med tiden förstod jag att det inte går att ha krav på en sådan partner och dessutom upptäckte jag att hon åt venlafaxin och min spontana reaktion på det var ett verbalt jävlar inte detta ochså,ofta sa jag lite på skoj ja jag duger bara i medgång vilket visade sej vara helt sant med facit i hand…om vi tar intressebiten så hade vi lite olika intressen helt följlogiskt könsenligt och jag följde gärna med på hennes och hon provade mina intressen men inte alls i samma omfattning men jag fäste ingen stor vikt vid det,aldrig tvingat någon att delta i mina intressen

    en helg i nov hade vi kommit överens om att ses en lördag och jag hade fredagkvällen fri till annat,en kollega på jobbet hade mist sin mor och jag bjöd hem henne på en kopp kaffe för att hon skulle få byta miljö för några tim,bäst som vi satt där i köket så kom min flickvän ett dygn för tidigt och skulle överraska och fick syn på min gäst,jag sammanförde de båda att hälsa och efter en stund for min gäst hem och min flickvän och jag diskuterade saken lite och sen var det bra trodde jag,men under söndagen gav hon sej på mej fysiskt och skrek hur kunde du ?? följt av att hon pekade finger mot mej,jag begriper inte än idag vad det var jag kunde då inget var avsett att ske mellan mej och kollegan

    måndag morgon kom och hon bröt upp förhållandet,samt skällde ut mej inför sina kollegor efter vad jag hörde berättas efteråt,vilket resulterade i att hennes kollegor ansåg mej vara en psykopat minsann,dock lugnade sej scenariot och hon ville vara vän med mej men att vi skulle vara fria att möta andra om så skulle komma i vår väg,en vecka senare var vi dock ett par igen och jag mottog mail och berömmelse igen och romantiska låtar från youtube osv,nu var jag för alltid den enda igen,på det villkoret att jag skulle ändra hela min personlighet och ge henne bekräftelse mer än innan…..det flöt bra tills i februari 2013 för ingen kan hålla den nivån på bekräftelser på ett normalt sätt under lång tid,det kommer en vardag ochså….men jag satsade och var framåt,överraskade och bistod på de sätt som kan förväntas om man är seriöst intresserad

    till slut provade jag att ifrågasätta och försöka styra saker i min riktning lite grann så som jag önskade det,föreslog tex en bredare säng till hennes lägenhet för det hade hon minsann råd med,det blev kalla handen på det förslaget,hon lade på luren i örat på mej,alla hjärtans dag kom och jag sände blomster via bud och allt var förlåtet och vi skulle ses på fredag sades det,på torsdagen kom ett sms där hon önskade förhållandet avslutat och 2 dagar senare gick hon åter med i den dejtsajt där vi en gång möttes,hon sa det ej själv men jag förstod att så skulle ske och var och en gör som den vill,en tid efter talades vi vid i telefon om att hon skulle komma och hämta sina saker och lämna nyckeln och allt lät så överens,men precis som jag anade så

    skulle hon som alltid ta för sej den enklaste och minst jobbiga vägen ur en sådan konfrontation och sände helt följdriktigt ett brev med nyckeln och uppmaningen att göra vad jag ville med hennes saker och här är vi nu jag har ej talat med henne på 10 dagar men så igår kom ett mail där hon undrade hur jag hade det avslutat med kramar och grejer..jag har ej svarat på mailet och kommer ej att göra……vilken historia va,hur många ggr i livet har man sådan här otur ?

  24. Dandy

    Allt enligt instruktionerna. Rycktesspridningen är i full blom. Bor på ett ställe med 900 invånare. Och märker hur folk börjar titta snett på mig. Alla är dom manipulerade av en viss person. Har även hört från en och annan vad hon håller på med. Blir att säga upp sig mot sommaren. Flyttar tillbaka till Stockholm. Vad som skulle bli ett lugnt år i Norge, blev istället till en lättare mardröm. En erfarenhet rikare, som jag gärna hade varit utan!

  25. Silverlining

    Trevlig syn du har på oss med borderline. Jag fattar att du är en anings sarkastisk men vi är faktiskt inte inkompetenta idioter som skär halsen av vem som helst. Det finns många utav oss som kämpar för att må bättre och hitta verktyg att hantera oss själva.
    Sorgligt att läsa även om det skulle vara med humor.

  26. bananprojektet.se

    Silverlining:

    Jag har aldrig påstått att ”ni” är kompletta idioter. Tvärtom upplever jag att ni är väldigt kalkylerade och manipulativa.

    Hitta sig själv är bra. Gör det helst utanför min direkta närhet bara.

    Kan ta och publicera alla mail jag fått kring detta, historier om liv som trasats sönder. Det är sorligt att läsa.

  27. XBD

    så intressant läsning… vilket helvete jag måste ha varit. Är numera friskförklarad från borderline men det är lite som att vara alkoholist kan jag tänka mig… man måste ändå jobba med sig själv regelbundet för att inte falla tillbaka… och ibland får man känningar då man känner att känslan åt antingen den mörka sidan eller den ljusa är intensivare och mer omväxlande än den borde vara… då blir jag rädd att jag håller på att falla tillbaka. Problemet är att jag inte fick en diagnos förrän typ tio år tillbaka då jag var runt trettio och idag när jag är runt fyrtio så har jag egentligen missat hela ”normala relationsutbildningen” den tid jag varit borderlinare… och det är ju inte så lätt att plötsligt veta hur ett normalt förhållande ska vara eller hur man ska bete sig men det går framåt… så vi finns också… vi friska xborderlinare… tack för ordet!

  28. Tobias

    Kära Bananprojektet!

    Måste bara få kommentera din fina sarkasm. ”Alla borderline:are verkar dra mig över en kant.” Ünderbart sätt att möta ett legitimt klagomål! Måhända att ”dra inte alla över en kant”-frasen börjar bli något utnött (Tänker förstås på personen som skrev att hen kände sig kränkt), för eller hur? Att känna sig kränkt på internet är ju verkligen inte kosher, men det hade åtminstone förtjänat en dos eftertanke. Jag förstår att du lätt fastnar i ordlekar och käcka formuleringar när du skriver, men försök åtminstone?

    Och vidare: hur kan du möjligtvis dra sådana slutsatser som du gör? Dansa mellan satir (när man råder läsaren att undvika vassa föremål i anknytning till en konflikt med en bpd:are) och sedan avsluta med en ”genuin” ton, som om du verkligen menar det du skrivit? Jag gissar att du ändå vet att det verkligen inte ser ut så här. Människor med en sådan diagnos som bpd – eller emotionellt instabil personlighetsstörning som det nu mer kallas – är tillräckligt stigmatiserade idag, dömda på förhand t.o.m hos sjukvården (möjligtvis värst där, spec. de patienter med längre vårdtider). Vad jag försöker säga är att majoriteten av dessa människor förstör sig själv (mer eller mindre), men där går gränsen. Det händer förstås att människor med denna diagnos kan bli våldsamma. Men så ser det även ut hos människor med neuropsykiatrisk problematik, pågående missbruk, psykoser, schizofreni, bipolära under maniska skov etc. Men att man måste ”rymma” från dessa personer? Att generalisera så fruktansvärt får mig osökt att tänka (förbered dig på de hypotetiska personangreppen) att du möjligtvis har haft någon i din närhet (visst nämnde du något om egna erfarenheter?) som agerat just på det sätt som du beskrivit här ovan, för det som ligger alltför nära en själv och gör ont eller drar fram ilskan skapar ju paradoxalt nog den sortens blindhet som ett möte med ett främmande fenomen gör. Eller – för att dra det ett snäpp längre – så är det måhända du som lider av denna ”monstruösa” diagnos. Svart/vit – världsbild har vi ett check på i alla fall.

  29. bananprojektet.se

    Tobias!

    Tack för din kommentar. Mina legitima klagomål bemöts aldrig. I övrigt har jag en annan uppfattning kring.

    Annars är jag inte helt säker på att jag förstår riktigt vad du menar. Vad gäller min egen diagnos, svävar jag i trivsam ovisshet. Jag är blott en produkt av den verklighet jag ständigt tvingas leva i.

  30. Frågetecknet

    Mycket bra skrivet av bananprojektet.se

    Själv blev jag utsatt av en person som jag tror har borderline som jag blev handlöst förälskad i.
    Bilden har just börjat klarna efter att ha surfat runt på olika sidor om borderline.

    Försöker skriva en kort historia.
    Blev uppvaktad av en mycket yngre tjej i somras.
    Snabbt blev det en massa sms och vi träffades. Vi hade sex flera gånger. Hon började snabbt visa ett mycket skiftande humör och svartsjuka de Lux! Skällde ut mig efter noter. Hon var extremt paranoid med vilket jag i början mest viftade bort. Det kunde handla om att hon trodde att jag smygfilmade henne när vi hade sex eller att jag berättat för kompisar om vår relation (vilket hon sa från början att vårt förhållande absolut inte fick komma ut, då hon kommer från en annan kultur och det handlar om heder)

    Även pillade i min mobil där hon så klart hittade en konversation med en tjejkompis som hon vände mot mig och blev rasande. Hon slog mig hårt på överarmen så blåmärke uppstod.
    Jag var dock fortfarande nyförälskad och förlät henne.
    Hon poängterade ganska tidigt att vårt förhållande endast skulle vara sexuellt. Detta gjorde mig ledsen men hon var helt kyligt krass i detta ställningstagande flera gånger.
    Trots detta var hon efter mig mycket med telefonsamtal o sms där hon var kontrollerande och undrade vem jag umgåtts med och varför jag inte kontaktat henne ofta nog.
    Allt ovan skrivet är starkt reducerat men gånga detta med 1000…i intensitet!

    Nu sitter jag här dumpad av henne och hon gjorde slut efter ca 7 veckor. Helt till synes oberörd och kall! Jag har försökt att kontakta henne en gång och då log hon och var som om hon inte var påverkad eller berörd alls av detta….!!? Fattar inget, jag blev helt knäckt. Trodde hon skulle vara arg och ledsen…
    Jag har mått jättedåligt av detta och tagit alla hennes påhopp som att det är mig det är fel på och att jag borde gjort annorlunda. Vad som nu börjar klarna är att jag aldrig hade kunnat uppfylla alla hennes konstiga krav!

    Har fått stöd av vänner i den mest akuta sorg/saknadfasen, nu inne på första veckan…
    Jag saknar henne mycket och är helt oförstående hur hon bara kunde klippa så här med mig efter 7 veckors intensivt uppvaktande och kontrollerande. Jag får inte ihop det alls!
    Nu är jag sömnlös och full av sorg och saknad….

    Tror ni att hon kan ha borderline?

  31. Tomas

    Underbar läsning! Jag har blivit kär i en tjej i min kör, som jag tror har borderline. Jag mår fruktansvärt, minst sagt.

    Det började bra. Vi hade trevligt och hon var söt, snäll och framför allt charmig till tusen. Så en kväll ringde hon och frågade om hon fick sova över hos mig. Skälet var att hon hade vänt hela sin familj emot sig för en skitsak. Hennes syster ville inte titta på tv med henne eftersom hon hade läxor att göra. Det resulterade i ett TOTALT utbrott och ord som: ”Du vill aldrig göra något med mig, du tänker bara på dig själv!” Om någon inte vill titta på tv med en så är det väl inte ett skäl att explodera?!
    Hursomhelst, hon kom till mig och bodde i min lägenhet över helgen. Allt var mysigt. Vi gjorde mycket tillsammans. Hon ville hålla mig i handen när vi såg på romantisk film. Jag tolkade detta som att hon var intresserad av mig.
    Men när allting lugnat sig hemma hos henne och hon kunde åka hem, så var jag inte så viktig. Hon förklarade att vi bara var vänner (trots alla inviter) och jag började må dåligt av det för jag trodde hon kände något annat än vänskap. När jag förklarade att det skulle bli jobbigt för mig att ha en vänskapsrelation, som det såg ut och att det nog var bäst om vi inte hängde så mycket ifall jag skulle bli kär, så började hon att storgråta och förklarade att jag var den ENDA människan på hela jorden som var viktig för henne.

    Nästa dag ignorerade hon mig. Hon sa bara helt kallt att vi nog trots allt inte skulle ha någon kontakt utanför kören. En helt annan ton, alltså. Jag gick från den viktigaste på hela jorden till luft. Sedan sa hon att jag var egoistisk och bara pratade om mig själv. Det gjorde ont att höra eftersom jag både öppnat upp mitt hem för henne, köpt henne mat samt bara lyssnat på hennes problem och knappt pratat om mig själv alls.

    För några veckor sedan tog jag bort henne på Facebook. Idag sågs vi på kören och hon kom och såg tillbedjande på mig och frågade varför jag tagit bort henne som fb-vän. Jag ville inte prata då, men hon gjorde ett nytt försök att prata senare. Jag ville inte prata då heller för jag var hemskt trött efter en helg av konserter.
    En halvtimme senare fick jag dåligt samvete och sms:ade att jag gärna ville prata någon annan dag. Svaret gick nästan att lista ut på förhand. Hon skrev bara att hon trodde att hon visste varför jag tagit bort henne och att vi skulle lägga allt som hänt bakom oss. Självklart kom det tillsammans med en komplimang: ”Din röst behövs verkligen i kören!”
    Jag förklarade att om jag ska kunna fokusera på kören och alla julkonserter som ligger framför, så måste jag få prata en stund med henne. Men hon vägrade och förklarade att om jag kände så, så kunde hon inte fortsätta alls i kören. Hon slutar alltså hellre i kören (det viktigaste hon har i sitt liv) än att prata ut om vad som har hänt. VARFÖR I HEL… satte hon igång och bjöd in till samtal om hon 30 minuter senare inte kunde fullfölja det?!!

    Jag mår fruktansvärt och orkar snart inte med henne i kören längre. Vad ska jag göra? Säga att jag hellre ser att hon slutar? Och vad kommer hon att göra nu? Lägga ut fler ”krokar” för att få min uppmärksamhet igen? Det var ju först nu hon kom och ville prata, när jag har ignorerat henne i åtta veckor.

    Kan det vara borderline eller är det mig det är fel på? Jag börjar anklaga mig själv. Men jag har många vänner, både män och kvinnor och anses behaglig och ödmjuk. Allt känns piss! Vad fasen gör man nu?

  32. bananprojektet.se

    Hej Tomas,

    Det hela är oerhört svårt och det finns inga lätta svar att ge. Trist med kören. Jobbigt när det kör ihop sig i sin närhet så att säga. Vad du ska göra, kan bara du komma fram till. Är det värt alla turer fram och tillbaka? Svart och vitt och hit och dit? Hur kär är du? Hur bra är hon? Hur mycket orkar du?

    Svaret på din andra fråga är ett rungande ”ja”. Hon kommer lägga ut mer krokar. Dom tröttnar inte.

  33. Tomas

    Det har sedan sist jag skrev skett mer outgrundlig skit.

    För att dra lite bakgrundshistoria, så kontaktade jag tjejens mamma för att få ett tredjeparts-perspektiv på historien om vad som hade hänt den där kvällen då hennes dotter blev utslängd och kom till mig. Hennes mor var underbar! Berömde mig för min sångröst o.s.v. Hon har ju hört mig i kören. Hon förklarade att hennes dotter var omöjlig att ha att göra med. Det gick helt enkelt inte att bo under samma tak, så därför var både föräldrar och småsyskon glada att hon nu fått egen lägenhet i staden där hon pluggar (som ligger på pendlingsavstånd från vår gemensamma hemstad). Kort sagt: mamman var nästan överdrivet hjälpsam/förstående/trevlig. Hon är lärare och förklarade att hon har många elever som vänder sig till henne med problem. Hon skulle inte säga till dottern att vi haft kontakt, det lovade hon.

    I torsdags var det körens julkonsert. Fullsatt kyrka (500 pers.) och jag sjöng O helga natt. Ett av mina bästa soloframträdanden hittills! Jag fick applåder och kände mig stolt… ända tills jag vände mig om, såg på kören som fanns bakom mig och fann att tjejen var DEN ENDA som inte applåderade. Hon stod bara och surade, tittade in i väggen och hade händerna ”låsta” vid höfterna. Så jävla taskigt att hon inte kan applådera ens för syns skull. ”Nejdu, ner i skiten bara, du förtjänar inte att vara glad ens efter detta!”.
    Värst av allt: Efter konserten låtsades hennes mamma (som satt i publiken) att jag inte fanns. Hon vägrade att ta mig i handen, ens för syns skull. Skakade bara på huvudet, sa ”nä” och gick vidare med näsan i vädret. Jävla kärring, om du ursäktar uttrycket. Vad hade jag gjort?! Förmodligen har dottern och modern kommit överens om att det ska ignorera mig och på så vis få mig att må dåligt. Vuxna människa!! Kanske har hon brutit sin moraliska tystnadsplikt och tjallat för dottern att vi haft kontakt, trots att hon lovade att det inte skulle nå dottern. Varför kan inte ens mamman, som var en ängel först, iallafall bete sig som folk? Jävla sandlåde-fasoner. Varför kan de inte bara SÄGA vad det är som är fel? Bara säga det. Var, när och hur var jag dum och gjorde mig förtjänt av denna tysta misshandel? Varför kan de inte bara sätta sig ner och PRATA så att man kan LÖSA saker och ting? Jag har sett fjärdeklassare med bättre förmåga att lösa konflikter.

    Vad är deras problem? Har hennes vuxna mor på dryga fyrtio bast också borderline? Är det därför dottern är som hon är? Misshandlad med ”Silent treatment”, under uppväxten? Är det så de ”löser” konflikter i den familjen så är jag glad att jag inte bor i deras grannhus. Måste vara oerhört isolerade och illa omtyckta människor i den familjen. Jag kan ju inte vara den förste att ha hamnat i konflikt med vare sig dottern eller mamman. Fler måste ha blivit så illa behandlade före mig. Har de ens några riktiga vänner?! Jävla idioter att förstöra min jul på det sättet. Har de inget hjärta nånstans i sina kroppar?

    Dottern verkar dock helt oberörd inför andra. Hon har redan börjat hjälpa till med körens vårplanering via Facebook. Ingenting har hänt, ingen har hon sårat, locket på, tystnad, behandla den som skit som vågar att konfronterar dig och vågar att påstå att du måste ta ansvar. Det tycks vara hennes motton. Hennes kyla skrämmer skiten ur mig – och nu har hennes mamma börjat också.

    Funderar på att skriva ett vänligt brev till tjejen och förklara snällt att jag inte vill vara ovän med henne och i julens anda be om någon slags försoning. Hade det hjälpt, tro? Eller är hon instängd i ett så svart mörker att hon inte ens kan bli snällare av en vädjan i ett julbrev?

    Ilskan kom när jag konfronterade henne via sms:en som jag nämnde tidigare. Nu vet hon att hon är avslöjad och genomskådad. Nu finns det bara ett sätt att försvara sig: Skitsnack! ”Jag är oskyldig, du är en skitstövel!”

    Man undrar ju: Ger hon upp snart, nu när hon vet att jag genomskådat henne och lagt ansvars-oket på henne? Eller kommer hon att komma igen och vilja prata och lägga ut fler krokar, när ilskan försvunnit, och göra fler försök att komma mig in på livet och utnyttja mig? Tröttnar de inte när de blivit avslöjade?

  34. bananprojektet.se

    Hej igen Tomas,

    Ett kort svar på ditt dilemma är nej. Ett brev kommer inte hjälpa och hon kommer inte ge upp snart. Ett brev kommer att vara som att kasta bensin på eld.

    Hennes intresse kommer gå i vågor, beroende på andra saker som händer i livet och vad hennes ångest säger att hon behöver fokusera på just nu. De tröttnar inte. De har bara olika incitament för när och hur du behöver finnas i deras liv.

    Att vara tyst är jobbigt men det bästa tillvägagångssättet i längden, om du nu inte vill ha henne i ditt liv.

  35. Anonym

    Tycker mycket om tjejen men orkar inte va gud ena dagen o nertrampad o dumpad nästa….

  36. Anki

    Hej där -är en sån där jobbig jävel med Borderline o du prickar in mig precis. Jag har dock insett mina problem och det enda som biter på mig är anti-depressiva i rätt stora mängder, hålla mig på min kant, undvika alkohol o varje dag påminna mig om att inte få flippar o dumma mig. Det är bara en månad sen jag började med tabletterna och snart börjar terapin – och jag var en riktig fitta mot killen i mitt liv. Det är en strid varje dag – men jag tänker vinna över detta. Inte låta mig definieras som en ”sjuk” mer.

    Tack för detta raka ironiska inlägg – kunde varit mig du skrev om…

  37. daniela

    Hej där
    du verkar bara kränka oss med bordeline …har aldrig sett någon kränka oss så på det viset som du gör ..ärekränkning kallas det och om du inte har det själv kan jag inte förstå hur du kan döma någon så ..alla är olika ..i olika nivåer . Olika faser i bordeline .
    .vad ger dig rätt att skriva så…alla är olika ..alla beteer sig intw så ..och du skrämmer upp andra . För såna är vi inte …visst att du skiftar i humör ..sen tomhetskänsla ingen kan fylla …den ångest och ptsd vi känner ..pga saker vi varit med om som barn …där fick jag min diagnos …ingen av dem du skrivit till vet hur dem ska göra ..men du är ingen gud …som vet allt …bara för du skriver så där behöver alla inte vara såna …jag lider av bordeline ..ja ..i en djup fas …dricker inte röker inte slösar inte pengar .ställer inte tilldet ..så fel …du skriver de drabbade . Då lider inte du av det ..finns dem som avgudar dem med bordeline …egentligen vet du ingenting …för att ha skrivit så ..kan jag säga att du behöver bli älskad ..du dömer andras liv ..hur andra är ..oavsett su har diagnosen eller inte ..så har du kngen rätt att ställa ut oss här som ett par sviniga elaka omogna besvärliga människor som inte vet rätt eller fel …du ser har 5 barn oxh ett barn barn ..så nog vet jag det set du …dömer inte dig alls..utan du behöver ta reda på hur alla är ..hur alla fungerar innan du skriver hur vi fungerar ..vaddå vi ..du vet vad det står ..inte hur jag fugerar enskilt som människa ..det kan du inte sitta där och säga hur jag fungerar …alla är olika i olika faser i bordeline ..den ena är ibte den andra lik …skäms …:/

  38. bananprojektet.se

    Anki:
    Kul att det togs på rätt sätt, inte så allvarligt alltså.

    Daniela:
    Jag förstår precis hur du känner dig. Jag känner samma sak när människor placerar fotbollsintresserade i ett fack.

  39. G Plake

    Huliganer är dom! Huliganer!!!1
    (Stavas ”huliganer” med ett eller två ”l”?)

  40. Papperskorg

    Hej!

    Hittade den här bloggen av en händelse och det var bland det bästa jag läst i ämnet. Jag är tämligen (tror jag) säker på att jag träffar en tjej med border-line, eller drag av, och det håller på att knäcka mig nu.

    Hon är världens sötaste och jag smälte som smör när vi sågs första gången. Det visade sig vara ömsesidigt och vi träffades mer och mer. Det tog ganska lång tid innan det blev allvar mellan oss. Hon har haft relationsproblem tidigare och jag satt timvis med henne för att hjälpa henne ur det bitvis traumatiska. Hon hade själv hittat en egen lösning på att få livet att fungera vilket innebar självvald isolering och arbete. Detta kunde jag efter mycket arbete sakta men säkert dyrka upp. Noterade att hon sällan frågade om mig eller var genuint intresserad om de problem jag hade i vardagen.

    Vi inledde vårt förhållande och var galet nyförälskade. Det dröjde inte länge förrän hon kunde verka sur. Är det något jag har svårt för så är det när man inte talar om vad felet är utan bara verkar sur eller liknande. Efter idogt tjat från min sida kunde det visa sig att jag sagt eller gjort något fel. I mina ögon en bagatell och det fanns allt som oftast en logisk förklaring från min sida. Det var också så att hon nog borde insett att syftet med det jag nu gjorde aldrig varit för att såra henne. Hjälpte det? Nej… Hon blev arg utöver vad jag anser balanserat. Inga raseriutbrott men hon blev framför allt kränkt och det var JAG som inte fanns där för henne och så vidare – detta trots att jag, som jag ser det, inte gjort annat än funnits till för henne.

    På detta sätt har det fortgått i månader. Det blir bra någon vecka, sedan räcker det med att jag inte frågar om vi ska ses, eller om jag inte vill ses en kväll, för att hon ska bli helt iskall. Då blir det inget ringa och säga godnatt med pussar och i bästa fall ett kort ”god natt” per sms.

    Om jag skulle skriva bara 10 % så kallt som hon gör per sms när hon är besviken på mig, vilket hon är ungefär 1 gång i veckan, så skulle nog himlen ramla ner över mig.

    Om jag gör något eget, fast vi är i samma rum så får jag, efter tjat och mycket tjurande från hennes sida, veta att jag minsann borde ha suttit med henne i stället. Hon hade ju kommit till mig ju… Att vi satt tätt ihop i soffan 1-2 timmar senare den kvällen räcker inte. Jag satt inte med henne när jag borde ha gjort det. Att vi sedan, samma kväll, hade det mysigt i sängen, räknades inte. Hon hängde upp sig på att jag gjorde annat en stund. Det verkar som om allt det positiva glöms bort. Det negativa finns där och samlas på hög.

    Under den tiden jag träffat henne har jag fått mer kritik på mig som person än vad jag fått någonsin under hela livet.
    Nu börjar jag anpassa mig omedvetet och gör inte de små saker jag alltid brukar göra för att undvika att hon blir sårad.

    Har märkt att jag känner mig deprimerad, ingen energi, känner att det suger energi när vi talar i telefonen. När vi ses och det är mysigt och inget kan inte slå det.

    Får ofta höra att vi inte gör något tillsammans. Detta stämmer inte helt, visst vi är hemma mycket, men det finns skäl till det. När något går fel för henne så är det alltid andras fel. Om jag hittar kreativa lösningar på de problem som uppkommit för henne kan jag känna att hon ibland inte uppskattar det. Det känns som om jag förstör för henne då.

    Om vi inte setts på någon dag och jag är på minus och frågar henne i telefon hur det är, som man ju gör, så är det alltid dåligt eller inget alls. Det är sällan bra.

    Nu har jag mått dåligt en tid och inte orkat ses av andra skäl än ovan. Ringer hon och frågar ”hej, hur mår du? Behöver du något?”? Inte en chans, hon frågar inte alls det. Däremot känner jag i telefon att hon är kort och iskall. Tror hon är arg för att vi inte ses. Att jag mår dåligt är bara något jag skyller på (hon har sagt så en gång).

    Vad göra? Jag älskar henne men håller på att brytas ned mentalt nu. Om jag vill vara själv en kväll är jag livrädd att säga det. Känns som när man sjukskriver sig från jobbet eller inte vill gå på en fest och ska hitta en ursäkt. Fast det egentligen finns godtagbara skäl ändå.

    Hälsningar

  41. B

    Hej,
    jag förstår din frustration då jag själv varit med om samma sak. Hon hade diagnosen borderline berättade hon men jag förstod inte då vad det innebar. Jag drogs med i hennes medberoende nästan på en gång utifrån allt elände hon varit med om. Självklart gick jag på allt och det var mitt livs misstag. Ena stunden var jag höjd till skyarna för att sedan dras ner i skiten. Tro mig, detta tär på psyket och måste upplevas. Borderlinepersoner gillar dessutom elände då det triggar deras självskadebeteende.

    Mina bästa tips för att rädda dig själv innan det är för sent, lägg benen på ryggen och spring för livet och vänd inte tillbaka, aldrig någonsin.

    Hälsningar
    B

  42. Lelle

    Det finns mycket bra skrivet här att läsa om Borderline. Att leva med en person med den här diagnosen är ofta till en början en stark känsla då man i relationens start ganska snabbt blir höjd till skyarna. Sen kommer kritiken och man är lika förvirrad som en popcornpåse i en snurrande micro. Fattar ingenting och känslan av ” vad har jag gjort ??” snurrar i huvudet. Man fortsätter och börjar undra vad som inte står rätt till. Man kan skriva oändliga inlägg om vad människor både kvinnor och män upplevt i dessa förhållanden, men en artikel som fångat upplevelsen bäst hos mig är denna,

    Goggla på ” stöd behövs när två dras in i farlig dans” som är en artikel från SvD nyheter av Thomas Silfving och Gunilla Nilsson. Läsning som iallafall får mig till en självinsikt att jag klarade mig ur min relation med självförtroendet i behåll.

  43. bananprojektet.se

    Kära Papperskorg,

    Jag kan inte säga till dig exakt vad du ska göra. Men hade jag hamnat där du är, eller någon av mina vänner, hade jag rått personen att ta dig ur det. Inget gott kommer ur det alls i längden.

  44. Heeeeelp

    Har haft en relation till en Borderline brud, vi hade det jävligt bra första åren. Sen flippa hon ur, va otrogen etc etc.. har i 3 års tid hoppat fram o tebax, ena dagen e jag gud andra satan. Same o same o som man läst överallt hur dem funkar… Nu har jag blockat både henne o hennes barn samt anhöriga på fb, det har gått ett tag, vart helt tyst i några veckor, och jag har alltså INTE gjort detta förut, blockat henne OCH hennes 2 barn… Min stilla fundering är kommer hon få MER panik nu eller kommer hon bara försvinna… Hon har asså i 3 års tid hoppat fram o tebax till mig….HJÄLP SNÄLLA

  45. Konuilten

    En kanonbra skriven text, har erfarenhet själv av en med borderline o fan vad du träffar rätt.

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>