Att utmana sig själv

Är och förblir en evig loop av upprepande. De tre gyllene ursäkterna är aldrig lika relevanta som nu:

– Det var inte bara jag.
– Det såg ut så här när jag kom.
– Förlåt, jag var full.

I övrigt är det skönt att det snart är helg. På lördagar försvinner exakt hälften av mina problem.

Skönt att det snart är måndag igen.

Annars vill jag tillägga att jag jobbar på någonting stort.

arbpKrV_460s

Fredagsfunderingar – gubbnynnandet och civilisationens undergång

Dagens funderingar grundar sig i en gåta. En gåta som förefaller stå utan svar. En gäckande gåta. En hånfull gåta. En samhällsfarlig gåta. Gåtan kan inte helt oväntat formuleras som en fråga.

Varför nynnar och ”hummar” alltid äldre män?

De stora och små följdfrågorna, eller följdgåtorna, om man så vill blir helt naturligt:

Varför i helvete nynnar och ”hummar” alltid äldre män? Är detta ett hot mot vår civilisations överlevnad? Vad beror nynnandet på? Är det ett uttryck för någon sorts dödsångest? Dyker en liten trudelutt från barndomen osökt upp i skallen när en människa vet att hon snart ska dö i jämna plågor? Är nynnandet alltså en tröst? Ett rop på hjälp? En påminnelse att chippa in mer cash till prostatacancerforskningen? (Har äldre män inte en smartphone med en kalenderfunktionalitet?)

Eller är det värre än så?

Hänger nynnandet och ”hummandet” ihop med att äldre män allt som oftast inte är innovationsbenägna? Med exakt allt vad det innebär för mänskligheten. Jag har försökt nå Spotify för åldersstatistik på deras kunder. Utan att lyckas få fram någointing konkret. (Ett tag funderade jag till och med på att kontakta Comhem igen, med allt vad det innebär. Med av rädsla för att ta fram sandpappershandsken igen, låter jag bli.)

Jaja, jag vet vad du tänker – Fråga en nynnande äldre man då! Men ser du, det är inte så jävla lätt. Så fort man ställer frågan – ”Ursäkta, är det nödvändigt att sitta och nynna hela jävla tiden?” Alt. ”Är du medveten om att du sitter och nynnar?” Alt. ”Varför sitter du och nynnar?” Så upphör nynnandet. I fem minuter. Innan det börjar igen. Ibland försvinner till och med gubben iväg en stund.

(Förmodligen för att kontrollera prostatan inne på toaletten. En tanke man helst slipper vilken förmiddag som helst. Det är snart lunch och om fredagar tillhandahåller den lokala lunchrestaurangen en trevlig glassbuffé. Som för att fira in helgen)

Gubben kommer tillbaka med ett leende på läpparna och börjar nynna igen.

Frågorna detta genererar blir så fruktansvärt många att de knappt går att förhålla sig till. Vad kom först? Gubben eller nynnandet? Är röven sammankopplad med den del av hjärnan som får människor att nynna? Nynnar porrstjärnor ofta? Nynnar politiker ofta? Om politiker nynnar ofta, genererar olika typer av pinnar och/eller kvastskaft olika typer av melodier? Beror leendet på att de vet något vi inte vet? Är jag en konspiration av katastrofal storlek på spåren? Jag tror tyvärr att så är fallet.

Jag har även frågat runt i min omgivning, ställt ett par välriktade frågor om vad människor i min närhet har för teorier kring detta gubbnynnande. Svaren skiljer sig åt, men ingen har någon hållbar teori.

Gubbnynnandet är och förblir en gåta. Enligt min bristfälliga men tämligen omfattande empiriska studie nynnar alla gubbnynnare på nästan exakt samma melodi. Vad betyder det? Kommer gubbnynnarna från samma hemliga nynnar-organisation?

Om så, kan en otäck tanke formuleras ungefär:

Hur mår alla människor som lever tillsammans med dessa gubbnynnare? Sömnproblem? Psykiska besvär? Hur påverkar gubbnynnandet vårt samhälle i stort? Vårt land? Europa? Vår värld? Kan det vara så att människor som lever med detta blir apatiska och verklighetsfrånvända? Det enda dessa stackars människor fokuserar på är att ta sig igenom ännu en dag fylld av nynnande? Utan att svälja sin egen tunga eller springa in i en vägg med huvudet före?

Exakt här börjar alltsammans bli skrämmande.

Med tanke på att vår värld styrs av äldre och nynnande män i kostym ser jag en stor fara i att människor runt dessa gubbnynnare blir så nedbrutna psykiskt och fysiskt (se biverkningar av psykofarmaka, sömnprist, näringsbrist etc. för referens) att de inte pallar att stå emot alla korkade jävla idéer gubbnynnarna jämt och ständigt drar upp. Tvivlar man på denna teori går det med fördel bra att öppna ögonen och se sig om i världen. Det blir omöjligt att bestrida det faktum att gubbnynnarnas beslut håller på att leda oss i fördärvet.

Rädda planeten! Stå upp mot gubbnynnarna innan det är för sent.

Fredagsfunderingarna är tillbaka

Någonstans under den gångna vintern stannade jag upp. Jag befann mig på en bergstopp med en blå himmel och snötäckta berg så långt ögat kunde nå. Där och då började jag fundera en smula.

”Ska man göra någonting man tror på? Eller ska man göra någonting man är bekväm med?” – löd frågeställningen.

En frågeställning som är tämligen enkel att besvara. För vem som helst. Problemet blir en av följdfrågorna som kan tänkas dyka upp. (Beroende på svaret.)

”Vad tror jag på?”

Skall den dörren öppnas gör man bäst i att knyta ett garnnystan i handtaget, packa ryggsäcken med nödproviant och extra batterier till ficklampan.

Om apokalyps?

Om någon upptäckte att jordens undergång står för dörren – skulle någon då bli förvånad om storbankernas och försäkringsbolagens huvudkontor visade sig vara rymdraketer?

Som drog igång sina motorer och lämnade atmosfären för nya äventyr, samtidigt som följande pressmeddelande släpptes:

”Haha! Vad trodde ni att vi spenderade cäshen på?! Aaaahahahah! So long och tack för alla pengarna.”

Matlagningsprogrammens epicenter

Exakt och precis när man inte trodde vår planet kunde balla ur mer, har något geni tydligen kläckt idén att köra ännu ett matlagningsprogram på tv. Ett där deltagarna inte får smaka på maten medan den lagas.

Vad detta betyder för tv-historien och vägen framåt återstår att se.

Polis, politiker och…

Landslagstränare! Fantastiska yrken får man väl ändå säga? Yrken där utövaren kan handla helt utan konsekvens och verklighetsförankring.

Som landslagstränare kan man sitta och prata om teori och taktik och fullständigt strunta i verkligheten (läs: spelarmaterialet)

Som politiker kan man sitta och prata om teori och ambition och fullständigt strunta i verkligheten.

Som polis kan man i praktiken gå runt och fullständigt strunta i verkligheten.

Europa nu och då

Kan vi konstatera att vi gått varvet runt, liksom slutit cirkeln, när det är Tyskland som fixar läger som räddar människoliv och övriga Europa står och tittar på lite skeptiskt? Istället för på 40-talet menar jag.

En trivsam planet

Ibland blir jag så illa berörd av tillståndet på vår planet, att jag knappt kan avsluta min andra Billy’s pan pizza. Tur att det är så enkelt att framstå som en bra människa på Facebook.

Politikerföraktet 2.0

På sistone har politikerföraktet i mig muterat till en sorts självlysande och automatiskt fnysande näsa. Jag klarar inte mer.

Och självklart, i exakt samma veva, då när jag inte trodde att det kunde bli värre kom pollenrapporten som en boxhandske på posten. Pollen! (Någonting jag självklart beskyller miljöpartiet för.)

Så, precis när jag trodde att jag låg där på botten av förtroendebrunnen råkade jag snegla in på SVTs partiledardebatt.

Det skulle jag självklart inte ha gjort. Jag skulle ha lyssnat på min gamle idol och förebild. Han sa en gång:

”Det bästa argumentet mot demokrati är en kort titt på SVTs partiledardebatt.” – Winston Churchill

Det är min fasta övertygelse att vi inte kan ha det så här längre. Debatten, tonläget och insikterna hade varit okej om det varit ett par mellanchefer på jobbet som satt och tyckte till om sin verklighet. Det är inte okej när det rör sig om människor som, enligt egen uttalad ambition, vill styra ett land.

Det går inte. För fan. Det går inte att jag som tittar ofrivilligt ser clownnäsor och påmålade leenden.

Bara det exempel på att vår tids kanske viktigaste fråga, miljöfrågan, har kidnappats och hålls som gisslan av ett gäng jävla dårar som lever lika mycket som de lär som en katolsk präst.

Vi har en statsminister som talar om raketforskning i ena andetaget och i andra hävdar att han tammefan kan internationell ekonomi. Samtidigt som finanspolitiska rådet säger någonting annat.

På andra kanten? En människa som inte vill att andra människor kommer hit och tär på vårt samhälle, samtidigt som han själv ansöker om både det ena och andra bidraget. Och precis ankommen? Någon som finner det vara en bra jävla idé att blanda politik med sin alldeles egen låtsaskompis. Vilket självklart ska gå ut över människor som absolut inte tror på denna låtsaskompis.

Ebba! Det är ju en toppenidé att låta vårdpersonal själva bestämma vem de vill vårda och hur.

Alltsammans är högst oroande.

Som vanligt har jag dock ingen lösning, utan är bara en del av problemet.

Nådens år 2015

Det börjar ju bra det här. Är det inte linjer på en karta så är det låtsasvänner i en bok. Eller en kombination. Eller någonting helt annat.

Eftersom det är helt omöjligt att ens börja förhålla sig till eller reflektera över vad som rör sig i en människas huvud när denne väljer att skjuta andra människor på grund av en ett gäng teckningar, väljer jag att låta bli.

Speciellt när samma dom, eller vad man nu ska kalla det, själva ägnar sig åt samma sak fast tvärtom i andra tidningar. I andra delar av världen. Där det ritas stora näsor och skrattas friskt.

Vilka dom förresten!?

Det är ungefär det en sorts debatt och mediadrev förefaller handla om. På ena sidan står ett gäng som vill vända detta dåd i Paris till sin fördel. Stänga gränser, lagstifta, återinföra dödsstraff och allt annat som dessa lite lätt ”okomplicerade” individer ofta anser vara svaret på en väldigt komplicerad värld. Ännu en ingrediens i en efterbliven soppa.

På andra sidan står argument som att det är omöjligt att detta dåd skedde i religionens namn. I gudsnamn, bla bla bla. Terroristerna är terrorister och inte kopplad till någon sak! Fristående!

Vadå tänker jag? Är inte terrorism alltid kopplat till någonting? Inte nödvändigtvis religion, men att säga att terrorism inte är kopplat till någon enskild eller kombination av åsikt eller sakfråga känns lite konstigt?

Och att säga att det absolut inte är kopplat till vad nu terroristen säger att det är kopplat till blir ännu konstigare?

För mig sker terrorism i det namn som terroristen säger att det sker i. Varken mer eller mindre.

Vrålar någon ”Ave Maria!!!1” och spränger sig själv i luften är ju det budskapet som förs fram. Att hävda att ett sådant dåd inte sker i Marias namn blir lite konstigt kan jag tycka? Samma som om en människa gör någonting för välgörenhet, kan jag då gå och säga att: ”Nej, du springer inte alls för cancer! Det bestämmer jag! Samlar in pengar för att hjälpa hiv-smittade? Tsss. Glöm det.”

Däremot behöver man kanske inte vara ett geni för att inse att alla anhängare av det som terroristen påstod sig vara en del av stödjer terroristen?

Men alla människor är ju inte genier. Milt uttryckt.

Det går att dra fantastiska paralleller till mycket i samhället. Fotboll till exempel. Det kanske är lättare att relatera till för ett gäng skånska grisbönder som vilja värna om svensk kultur, demokrati, spiddekaka och generell efterblivenhet.

Om ett gäng slagsmålssugna huliganer tar på sig en fotbollströja och börjar slåss, så sker det för mig i det lagets namn. Det är helt korrekt. De kanske inte är helt intresserade av fotbollen, av vad som händer på planen. De kanske inte ens vet vilka som spelar i laget? När laget vann sist? De kanske inte har koll på ett skit. Men de har lagets tröja på sig och står och kastar flaskor. Så det hela sker på ett sätt i lagets namn.

Visst, huliganerna kan också vara stora supportrar av laget, veta allt som är värt att veta om laget, till och med inse att deras aktiviteter skadar laget och ändå vara huliganer. Men detta blir väldigt svårt att avgöra när de står och kastar flaskor? För att ta reda på vad som är vad krävs någon sorts efterforskning? Det kan vi väl vara överens om?

Är det något som nöffar i landan? Ska jag vända lite? Jag kan vänta om du behöver gå och titta till grisarna och kanske rätta till flaggan på vägen. (Det är ju viktigt att värna om kulturen.)

Klar? Okej, då fortsätter jag.

Nej, det är inte rimligt att be de skötsamma supportrarna, de 99,99% av supportrarna som tycker om att gå på fotboll, dricka en öl och sedan gå tillbaka till sitt vanliga liv att sätta stopp för huliganerna. Långt ifrån rimligt. Testa själv får du se. Det är människor som på många sätt vigt sina liv åt att göra våld till en livsstil. Tatuerade, stora, arga och erfarna med nävar och flaskor. Dessa tycker du det är rimligt att jag ska stoppa?

Så snälla, du som påstår att vanliga muslimer har ett ansvar att sätta stopp för utbildade mördare, sök upp en boxningsmatch mellan huliganer och avstyr den innan du yttrar dig.

Ja, organisationen som sådan, spelarna i laget, föreningen har ett ansvar att skapa förutsättningar för att fånga upp och motverka rekrytering till extrema supportergrupper. Precis som samhället har ett ansvar att verka mot utanförskap, orättvisor och skapa förutsättningar för alla individer.

Men precis som du, när du sitter vid kaffebordet och osar efterblivenhet och anti-genialitet medan du väntar på nästa vända ut till grisladan, kanske inte de människor som anser att stenkastning och fotboll hör ihop är de allra listigaste individerna?

Eller så är de väldigt listiga och anser att stenkastning och fotboll hör ihop och då blir allt kanske ännu lite mer komplicerat att fånga upp och stävja? Lurade människor är en sak. Motiverade och övertygade en annan? Se dig om på nästa demokratmöte vettja!

Vidare, ska jag som normal fotbollssupporter be om ursäkt varje gång någon tar på sig mitt lags tröja och utövar efterblivenhet i dess färger och namn? Eller vänta, ska jag som fotbollssupporter be om ursäkt varje gång någon fotbollssupporter, vem som helst, vart som helst, beter sig efterblivet?

Tänker du som skåning och grisbonde be om ursäkt för galna kosjukan på Irland? Va!? Eller spiddekaga? Vad fan är det för fel på er.

Känns det hela lite efterblivet? Det är helt korrekt. Ja, världen är ganska efterbliven och brutal. Men det är ingen ursäkt för att inte tänka efter.

Sådär, det var allt, nu kan du gå ut och se till grisarna. Och glöm inte att hala flaggan innan det blir mörkt.

Traditioner är till för att följa slaviskt, tjockskalle.

(Ps. Därmed inte sagt att det faktum att Mehmet Kaplan tillåts vara politiker är ett skämt som inte är roligt.)

En förmodad kommuniké

Hej jag heter Jenny Alversjö, jag jobbar som grävande journalist med det samhällsgranskande programmet ”Kalla Fakta”.

Jag har gjort lite avdrag på 150,000:- på min lilla firma. Alltså, det var min redovisningsbyrå egentligen, det var liksom inte jag. Avdrag för parfym, tv-spel och familjeresor bara råkade slinka igenom. Men det var ju inte jag! Det var min redovisningsbyrå!

Så orättvist att någon ens tar upp detta! Nu ska jag tydligen få straffskatt! Skatteverket lyssnar inte på mig alls. Så jag ska överklaga! Men jag tycker det är fel egentligen, att göra avdrag och det var ju inte jag som gjorde fel, men jag ska liksom överklaga ändå. Så det så.

Jajaja, jo det är exakt så alla jag granskar svarar och dom svaren godtar jag ju inte då.

Men nu är det ju jag! Jag har ju inte gjort fel liksom. Hoppas inte detta påverkar förtroende för mig som grävande och granskande journalist nu bara. Det är ju som sagt ett misstag som begåtts och jag har all intention att rätta till det. Hm…jävlar vad jag låter som en Skanskachef!

Jag kanske skulle ta och kliva ner från bulldozern och äta upp nyckeln medan jag långsamt backar ut ur glashuset. Stänga dörren efter mig lite försiktigt och ta en clownnäsa ur kartongen medan jag fortsätter bort från glashuset. Glashuset. Glashuset.

Angående regeringskrisen igen och igen

Jag vet ärligt talat inte om jag ser någon som helst jävla skillnad på Com hem och Sveriges Riksdag.

Båda organisationerna har monopol inom sitt område. De gör som de vill, lyssnar inte på någon och hänvisar till paragrafer i avtal som ingen någonsin sett till.

Hör man som medborgare av sig till Com hem och med gråten i halsen hävdar att man minsann inte vill vara medborgare längre skrockar dom till svar. Skrockar och säger: ”Lycka till med att surfa på internet hemma då.”

Hör man som kund av sig till svenska staten och med gråten i halsen hävdar att man minsann inte vill vara kund längre skrockar dom och påpekar att det är fritt att flytta vart som helst inom EU. Som om det är jag som borde ändra på mig.

Hur ska jag kunna argumentera med människor som inte har någon som helst självinsikt?

Angående regeringskrisen igen

Jag vet ärligt talat inte om jag ser någon skillnad på Paradise Hotell och vår alldeles egen riksdag. Ta bort bikinis och kostymer.

Sätt på alla deltagarna och ledamöterna mjukisbyxor, lämpa av dom vid Gekås och jag lovar att ingen kommer se eller höra någon som helst jävla skillnad på någonting.

Demokrati fungerar aldrig och kommer aldrig att fungera.

Majoriteten har alltid fel.

Angående regeringskrisen

Detta är lite vackert ändå. Sociala medier svämmar över. Alla har åsikter om allt! Och ingen vill på något sätt erkänna för vare sig själv eller för andra att dessa åsikter är fruktansvärt subjektiva.

En objektiv sanning på Facebook. Svaret på det mesta och inget i samma status.

För att inte tala om partiledarna som leder vägen på twitter som om det vore deras öde. Som om det vore coolt.

Herregud.

Det som är mest förvånande egentligen är ju att folk, journalister och politiska kommentatorer faktiskt är förvånande.

Dom! Politikerna håller inte alls vad dom säger! Menar annat! Ljuger rent ut sagt!

Det är ju det politiker gör, gör allt för att få ha kvar nycklarna till riksdagen. Nycklarna till Skansen. Med alla medel tänker jag desperat greppa efter makten. Skitsamma att jag överger löften, vision. ideologi och allt annat. Skitsamma att jag genom smutskastning urholkar allt förtroende för politik och demokrati. Bara jag! Jag! Bara jag får vara kvar i riksdagen. Då skiter jag i vad som helst och ingenting.

Alla politiker. Skit i #SvPol. Jag har en ny hashtagg för politik.

#trams

Korta åsikter om tv-reklam

– Om Anine Bing, utifrån intrycken i sin reklamfilm, skulle kunna förklara vad som är så förbannat annorlunda med julen i LA vore jag lika förbannat tacksam.

– Kära marknadsförare som har turen att arbeta med ”Evita” och Charlotte Perrelli. Om den varit en sådan jävla succé som er ständigt rullande reklamfilm hävdar, hade ni verkligen behövt göra reklam för den då?

– Personer som inte känner ett psykiskt obehag av Ö&B’s reklam, är förmodligen samma personer som handlar på Ö&B. Alla som handlar på Ö&B dansar inte.